Morgonen den 16 december 2008.
Det är en helt vanlig skoldag och klockan är inte mycket mer än 6 på morgonen. Jag ska egentligen inte gå upp förräns 2 timmar senare. Jag vaknar av att hela byggnaden och min säng skakar. Tror först att det kanske var vattnet som kokade i elementen för det brukade det göra när jag bodde hos mina föräldrar men så kom jag på att det inte fanns några sådana element hos mig, har bara ett el element. Nästa tanke som dök upp var att det var jordbävning eller något sånt, men det kunde det inte vara tänkte jag, jordbävningar är det ju bara i länder långt söderut. Som tur var slutar hela rummet att skaka efter en 10 sekunder och jag lyckas somna om.
2 timmar senare är det dags att gå upp och när jag kommer in där inne för att äta frukost så springer min ena lillebror nästan på mig och frågar om jag också kände jordbävninge. Då blir jag förvånad och frågar om det verkligen var en jordbävning. Frågar min faster man om det verkligen är sant för små syskon kan ju ha en tendens att driva med en ibland, men enligt honom och radion så vart de sant. Blev lite chockad. Det är ju inte ofta det är jordbävning här i Sverige, man är ju så van vid att det alltid är massa andra länder och man ser om det på nyheterna ofta. Jorbävningen visade sig vara ganska så kraftig också. Men det var inget farligt så det var inget man behövde stressa upp sig eller hänga upp sig på, är ju värre i många andra länder.
Generellt sett så beror det på de stora krafter som byggs upp i jordskorpan på grund av att kontinentalplattorna rör sig och knuffar och buffar på varandra.
Störst spänningar blir det vid kontinentalplattornas kanter, exempelvis i Atlanten där den europeiska plattan möter den amerikanska, och i Medelhavsområdet, där den europeiska plattan möter den afrikanska.
Där har man mest jordskalv, men de här krafterna fortplantar sig i berggrunden och det är de som ger upphov till skalv även i Sverige. Men vi får inte så många och inte så stora som ute vid gränserna. Det kan vi vara glada för!
